Ett radarpar en gång i tiden. Dan och Py som höll ihop på mer intima nivåer ett tag men som sedermera gick över till att bara samarbeta musikaliskt, med Py som den som skrev de flesta av låtarna. Hon skrev även musik för band som Nordman så kanske man är ute och cyklar om man skulle säga att Dan Hylander och Py Bäckman tillhör svensk bluestradition. Men det är med svensk blues som det är med Amerikansk shottis – svårt att artbestämma. Men nog har Dan Hylander ägnat sig åt något som skulle kunna platsa under genren blues.

Han har även samarbetat med andra musiker som ägnat sig åt blues så som Micke Rickfors och Pugh Rogefeldt då de samarbetade i bandet Grymlings ett tag men även gav sig ut på ett annat samarbete under sina respektive namn. Gamla i gemet, slipade killar. Men blues?? Nja, i någon form av tappning kanske. Bluesinfluerad rock.

Alla de här killarna; Totta Näslund, Dan Hylander, Pugh Rogefeldt som ingått i svensk musikelit har med varandra att göra. De samarbetar under olika konstellationer och det är också en av anledningarna till att det är svårt att sätta fingret på vem i den svenska artistkåren som är den som skulle kunna bära epitetet den Svenska bluesens okrönte kung. Kanske man måste åka upp till Jämtland och Östersund för att snudda vid det som skulle kunna vara den svenska urbluesen. Där, i de Jämtländska skogarna, på MC-klubbarnas fester, där kan man få smaka på de verkligt bluesiga gitarriffen.

Värre blir det när man ska se framåt.Vad händer inom svensk blues med en åldrande artistelit av gitarrhjältar? Kommer den yngre generationen att bära gitarrerna vidare in i framtida artisteri? Det är som att vi har avverkat det mesta av blueskrutet redan. Framtiden får utvisa huruvida det gamla gardet var de sista som kunde lägga av ett bluesriff på guran.