När det gäller svensk blues och svenska artister har vi ytterligare en musiker som är svår att kategorisera och placera in i någon speciell genre. Kanske är det därför han trots sitt fantastiska artisteri förblivit något av en doldis. Anders F. Rönnblom en fantastisk musiker och låtskrivare som verkat på svensk musikscen med en debut-LP som kom 1971. Han är ett musikaliskt geni och han kan med sina gitarrer hantera vilken musikalisk genre som helst, varav blues är en.

Under 80-talet var han som mest känd då han släppte några låtar och musikvideor så som “Det är inte snön som faller” och “Europa brinner” samt “1984” men hans låtskatt är långt mycket större och bredare än så.

Han turnerar fortfarande flitigt fast han åldersmässigt passerat de 70 nyligen men turnéerna äger rum mest i den södra delen av landet, till Norrlänningarnas stora sorg. Han släppte nyligen en video som går att se på Youtube där han konstaterar en aning bittert “Vem fan vill bli folkkär”. Man kan bara konstatera att detta att han inte lyckats nå ut till en större publik med sina fantastiska låtar med alla gitarriff som inte är av denna värld, måste anses vara en av 2000-talets största gåtor. Anders F. Rönnblom är en av Sveriges absolut mest slipade musiker. Hans låtskrivande är genialiskt. Det är som sagt svårt att placera honom i någon speciell genre men bluesen hanterar han kungligt. Kanske har han sin största publik inom Rocka Billygenren. För dem som fortfarande inte bekantat sig med detta musikaliska geni finns mycket att upptäcka.

Hans låtar är profetiska till sin natur. Det politiska svartmåleriet brukar infalla förr eller senare så Rönnbloms blick för samhällsutvecklingen är lika genialisk och mitt i prick som hans poesi i övrigt. Måtte han snart lyckas bli folkkär. Det vore bra för folket.